Leta i den här bloggen

Läser in...

torsdag 21 juli 2016

Slutet på bloggen

För ett par månader sedan fick Bubbel somna in då hans näsa började påverka honom. Kvar var då Daisy och jag vill inte ha fler marsvin i nuläget. Eller vill vill jag väl men passar inte in i livssituationen just nu. Daisy fick då flytta till en mycket fin människa som erbjöd Daisy ett sista hem hos hennes lilla marsvinsflock. Daisy kunde inte ha fått ett bättre och mer kärleksfullt hem. Fick massa filmer och bilder som visade hur hon trivdes alldeles utmärkt! För ett par veckor sedan visade Daisy dock att nu var hennes tid kommen och hon fick somna in. Nu kan hela min gamla flock umgås i marsvinshimlen utan krämpor och för evigt äta grönt färskt gräs.

Kommer låta bloggen ligga kvar då jag själv tycker att det finns massa bra information om marsvin och ffa sjukdomar.


måndag 18 april 2016

Sov gott Hedvig

För ett par veckor sedan blev Hedvig dålig. På eftermiddagen var hon som vanligt, fyra timmar senare låg hon i ett hörn och ville ingenting. Stödmatade men hon spottade bara ut. Försökte flera gånger under natten men hon satt bara uppburrad, rörde sig inte och ville inte äta stödmaten. Hon har varit lite dålig någon gång tidigare men alltid repat sig. Nu fick jag känslan av att det var dags och när morgonen kom och hon mådde likadant så bokades tid. Jag blir helt förstörd och klarar inte av att vara med när de somnar in så hon fick sitta i famnen på en djurskötare i en mysig handduk. Hon hade somnat snabbt sa dem vilket tydde på att hon var rätt dålig. Hon gav mig ändå 7 underbara år, genomgått kastration pga cystor och sedan också opererat bort urinsten. Levde med grus i urinblåsan och åt smärtstillande i perioder. Allt detta tärde säkert på hennes kropp och det var nog bara dags, hur ledsamt det än är. Hon är nu begravd bredvid Doris.

Kvar är Bubbel och Daisy. Bubbel har ju sin näsa som inte är så bra men än är han pigg. Daisy fyller i september 8 år men är så fin i kroppen och pigg!

söndag 14 juni 2015

Sorg

Igår kväll, någon timme innan midnatt fick min fina fina Doris somna in akut på Strömsholm. Hon skulle snart bli 7 år och jag har vetat att denna dag skulle komma när hon inte finns mer men det är så ofattbart tungt och ledsamt. Jag hade sedan tidigare bestämt att jag inte skulle utsätta henne för fler behandlingar om hon blev sjuk (såklart skulle enklare åkommor såsom UVI och ögonskador behandlas) så beslutet var egentligen taget men jag hoppades att dagen skulle dröja och att hon kanske skulle somna in själv i sömnen. Hon är begravd idag på mina föräldrars gård och midsommarblomster pryder graven.

Vad hände då?
Dels har hon under tid tappat i vikt och blivit magrare över ryggen men haft en kula kvar på magen så hon har ju blivit gammal i kroppen.
Hon har ätit smärtstillande under stor det av sitt liv och detta i kombination med ålder gjorde kanske att njurarna inte fungerade så bra. Så som jag förstått kan de magra av då.

Igår slutade hon äta och satt bara i ett hörn, rörde sig motvilligt om jag "tvingade" henne. Ögonen var helt tomma och kladdiga i ögonvrån. Stödmat bara spottade hon/rann ut, trots flertalet försök. Tänkte om hon hade ont och därför inte åt men extra Metacam gjorde ingen skillnad. Klämde igenom hennes kropp men verkade inte ha ont någonstans, iallafall inte som hon reagerade på.
Jag fick då ta beslutet som är så svårt men ändå min skyldighet som djurägare. Det värsta beslutet, att avsluta hennes liv.

Vila i frid älskade Doris.

torsdag 5 mars 2015

Det får aldrig vara bra någon längre tid...

Med äldre sorkar så kan det snabbt svänga i hur de mår. Sist jag skrev var allt lugnt. Det ändrades snabbt.

En kväll när jag går förbi buren så kikar Bubbel upp för att se om det bjuds på något gott. Ser då något kladdigt på nosen, var! Tvättar rent och ser att det spruckit upp ett hål ovanför näsborren (samma näsborre där den sjuka tandroten finns och där tanden ramlade ut). Jag kan klämma ut en hel del var och tvättar sedan rent med koksalt. Fick smärtstillande och bokade tid till Marianne. Då han mådde bra och åt som vanligt så blev det några dagar senare pga jag jobbade en hel del. Kvällen innan veterinärbesöket ser jag att ytterligare ett hål tillkommit, de är båda inte mer än ca 2 mm i diameter. Det luktar dessutom riktigt illa.

Beslutar mig även att ta med Doris eftersom hennes urinläckage börjat lukta mer.

Under helgen hör jag Hedvig pipa när hon kissade så ringde ännu en gång till kliniken och undrade om även marsvin nr 3 kunde få följa med. Hos Mälaren Smådjursklinik är det aldrig några bekymmer, riktigt bra service!

Veterinärbesöket
Även om Bubbel mådde bra var jag osäker om jag skulle få med mig ett marsvin hem, kanske fanns det inget mer att göra nu? Att han på något sett led även om han inte visade det.?
Bubbel är en rätt cool kille att ta med sig till veterinären, när jag tog ut honom från transportburen har han ett 20 cm långt höstrå som han äter på och det äter han i lugn och ro upp när han sitter på undersökningsbordet. Sedan tar det roliga slut när veterinären vill titta på hålen och dessutom sticka in en pinne för att ta prov för bakterieodling. Då han fortfarande mår bra och äter och beter sig som vanligt tyckte veterinären att det inte fanns anledning att låta honom somna in. Jag och Bubbels förra ägare är överens om att han får leva så länge han mår bra.
Inga bakterier växte i näsan så jag fortsätter att tvätta rent. Det ser faktiskt ut att läka för jag upplever dem mindre. Inget mer var går att trycka ut och Bubbel är matglad och pigg som vanligt!

Doris fick lämna urinprov och det växte bakterier så Bactrim i 10 dagar blev det. Doris gillar inte Bactrim så det är nog 10 lååånga dagar enligt henne.

Hedvig fick vackert lägga sig på röntgenbordet. Grus kunde ses i blåsan, de är så små att de kan hon kissa ut även om det såklart känns när hon gör det. Så till Hedvigs stora glädje så får hon nu Metacam dagligen. Hon är också pigg och glad.

Nu håller vi tummarna att de får må bra ett tag framöver!!


tisdag 10 februari 2015

Uppdatering

Längesedan det var något livstecken från oss, vilket brukar betyda att allt är bra! Här kommer iallafall en summering av läget.

Bubbel fortsätter att då och då snora ur vänster näsborre. När det luktar allt för illa och blir väldigt mycket gult snor behandlar vi med antibiotikadroppar. Bubbel HATAR verkligen att få detta i öga och näsborre, en ärtplätt är nödvändigt för att bli vänner igen.
Han har en framtand i överkäken som ser frisk ut. De två främre i underkäken ser lite gråa ut vid rötterna så de är troligen också drabbade av det som drabbade den övre tanden som ramlade ut. Vi borstar med lite bakteriedödande och även det kräver en ärtplätt som kompensation! Han har inga svårigheter att äta vilket jag är tacksam för. I övrigt är han lika levnadsglad som vanligt och försöker med varierat resultat uppvakta damerna. Fyller 6 år i slutet av sommaren!

Daisy mår prima, lite sämre hörsel såhär på äldre dagar men har fint hull och är pigg! Fyller sju i höst!

Hedvig mår bra efter sin urinstensoperation. Tyvärr har hon inte som Doris lärt sig äta örttabletterna frivilligt. Det är en kamp med fäktande framtassar och hon slänger huvudet bakåt i protest. Till hennes förtret så kommer hon inte undan. Har inte kommit upp i samma vikt som innan hon blev sjuk men det behöver hon absolut inte göra för hon hade några extra trivselgram innan :) Fyller 6 år i vår.

Doris har också lite sämre hörsel. Husse säger dock att hon hör det hon vill höra men kan ibland missa att det prasslar! Har blivit märkbart tunnare över ryggen men har en kula kvar på magen. Har fortsatt svårt att hålla tätt men det går i perioder. Ibland behöver hon duscha bakdelen och ffa höger bakben 1-2 gånger per dag. Hon verkar acceptera det bra. Hon äter inte längre smärtstillande dagligen, ibland hör jag hennes typiska "jag-har-ont-läten" och då blir det smärtstillande ett par dagar. Hon har ju grus i blåsan och det är väl det som gör ont ibland. Lika matglad som hon alltid varit men sover lite mer. Fyller 7 i höst.

Matte och husse går i väntans tider och sorkarna kommer få konkurrens av en liten människobebis under våren! Kanske bra att deras hörsel inte är så bra som den varit ;)

Gammal favoritbild på förvirringen som råder vem som egentligen har gottis!

tisdag 9 december 2014

Hedvig opererad

Förra helgen tyckte jag att Hedvig var mer stillasittande än vanligt. Kom fram för att äta och få gottis men i övrigt var det något som inte stämde.. Måndagen för drygt en vecka sedan upptäcker jag att hon piper när hon kissar och det kommer blod i urinen. Urinvägsinfektion? Urinsten? Hoppas såklart på det första alternativet men urinen luktar inte illa så det känns inte så troligt..

Morgonen efter ringer jag veterinären så snart dem öppnar och får en tid 13.30. Vågen visar minus 120 gram men jag hade sett henne äta samma morgon.. Hedvig röntgas och en sten stor som en ärta får jag se på skärmen. Avlivning eller operation är alternativen jag får.  Operation bokades till tisdag en vecka senare mest för att jag var ledig då men samma kväll när vi kommit hem äter hon ingenting längre, trots metacam i maxdos är det hjärtskärande att höra när hon kissar, och hon kissar ofta. Stödmatning var 3:e timme inleds. Onsdag morgon ringer jag kliniken igen och förklarar att hon inte äter längre och hör om de kan operera tidigare. De har egentligen fullt på torsdagen men skall klämma in Hedvig. Stödmatningen fortsätter, jag går till jobbet och min sambo tar över matningen. Ganska roligt att höra han berätta hur Hedvig beter sig när han skall mata. Den lilla sorken blir stor och olydig!!!  Jag själv drabbas av förkylning och natten med stömatning blev dubbelt så jobbigt med en förkylning.
Operationsdagen kommer, stödmatar Hedvig innan jag överlämnar henne till kliniken och åker hem för att vänta. 10 timmar senare, kl 18,  får jag hämta henne. En ny röntgen hade visat en liten liten sten i urinröret, troligen den som gett den mesta smärtan när hon kissat. Denna kan inte opereras bort utan den måste Hedvig själv kissa ut. Dessutom sågs mycket gaser på röntgen så hon skall få Minifom mot detta.

Här är stenen som Hedvig hade, ca 5 mm lång och ca 3 mm bred.
Det var en trasa som kom till mig i transportburen, röd av blod i rumpan trots att de nyss tvättat av henne. Ingen som helst gnista i ögonen. Tar iallafall emot Critical Care innan vi vänder bilen hemåt. Hemma är hon åter knallröd av blod på rumpan (vit päls + blod= ser riktigt läskigt ut). Det är dock normalt att de kissar blod ett par dagar efter operationen. Stödmatningen var tredje timme fortsätter eftersom hon inte äter något själv. Vid 01:30 hade hon fortfarande inte bajsat vilket gjorde mig lite nervös, men vid 05 låg ett helt gäng med härliga pluttar i myspåsen! Under fredagen äter hon tveksamt några tuggor paprika och isbergssallad men inget mer. Lördag är jag åter på jobbet och husse fortsätter med stödmatning. Hon äter lite morot själv också men inget hö. Critical care och näringsdryck för människor tar hon emot. Jag plockar även lite gräs som hon gärna äter. Söndag morgon är jag dödstrött och undrar hur länge jag skall orka.. Jag skall jobba igen så husse fortsätter mata och ringer mig sedan på jobbet och talar om att hon äter gärna mycket gräs men ännu inget hö. Söndag kväll innan jag går och lägger mig ser jag att hon äter hö, hon har även börjat röra sig mer i buren, tidigare har hon bara legat still. Går upp en gång under natten men då sitter hon och knaprar hö så jag kan gå och sova igen. Måndag morgon möts jag av en pigg Hedvig som tigger och vill ha frukost!! Vi  har klarat det!!
Inatt har jag sovit första hela natten efter 5 dygns oavbruten stödmatning, underbart!
Efter operationen hade Hedvig minskat till ca 875 gram och igår kväll hade hon redan ökat till 915 gram!


Såhär såg det ut igår kväll. Detta är den Hedvig vi är vana att se!
Nu får hon börja äta örtmediciner för att försöka förebygga nya stenar. Och stenen i urinröret har hon troligen redan kissat ut för hon kissar utan smärta nu!

måndag 8 december 2014

Bubbels tänder fortsättning

Efter att ha fått Ciloxandroppar ett par dagar så slutade snoret att komma. Började även fila försiktigt dagligen för att hålla dem korta. Efter tre dagars uppehåll då husse inte var hemma märker jag att den breda tanden är lös...Suck.. Ett par dagar senare efter frukost börjar han fara med tassen över munnen, flera gånger och ter sig irriterad. Tar upp honom och tanden är nu helt lös och vi plockar ut den.

Resultatet blev fantastiskt bra! Helt plötsligt kunde han bita ordentligt i saker, provsmakar gärna på mina fingrar igen och har dragkamp med husse när han delar ut en ärtplätt. Snoret har inte kommit tillbaka!
Så det var nog det bästa som kunde hända faktiskt. Roten sitter ju kvar och enligt veterinären skall jag hålla utkik så ingen böld bildas, det har gått över en vecka idag och än verkar det lugnt. Håll tummarna!

Imorgon kommer ett inlägg om Hedvig och hennes operation av urinsten.