Tillbyggnation:check!

Efter en liten byggplatsolycka (pressobryggaren ramlade i golvet, vår kohudsmatta fick en ny nyans!) är nu äntligen nya delen av buren färdig. Här följer en bildserier:

 Hålet där rampen skall komma upp.

 PVC-plast skall sitta för fönstren.

 Lyckades inte rotera denna bild men såhär ser hela tillbyggnaden ut (förutom rampen) i ett stycke. Går därmed lätt att sätta dit och ta ta bort. (Enligt husse så har matte ett föränderligt humör!)

 1 minut efter att allt kommit på plats är Doris och Hedvig redan uppe. Rampen kläddes med tyg över stegpinnarna eftersom sorkarna tyckte det var lite halt utan.

 Så här ser det ut sett framifrån.

 Här lades lite handdukar ut, skall klippa till fleece senare. Skjulet skall bli ett riktigt fleecemyshak!

 Heddan visar vägen nerför! Den gamla blommiga handduken har troligen anor från, eh mormors tid kanske?! Hoppas inte sorkarna tror att grönskan går att äta.

Såhär 20 minuter senare har marsvinen sprungit ca 7 gånger var upp och ner. Även Alvin har plockat fram äventyrslustan!

Ursäkta röran, vi bygger om!

Ikväll satt ett litet meddelande på marsvinsburen, en remsa frystejp med texten som rubriken anger. Husse som varit framme, trots att han hävdar att marsvinen skrivit det. Tyckte det var väldigt sött! I övrigt händer inte mycket just nu förutom burbygget. Husse har målat igår och idag. Jag är ledig nu i helgen efter 7 intensiva jobbpass på rad, så i helgen hoppas jag kunna uppdatera och visa hur den färdiga buren ser ut.
Alvins "resa" går framåt, visst skriker han till ibland när någon kommer för nära, speciellt Hedvig är närgången och vill nypas. Igår höll hon på så länge att hon fick sitta i karens ett tag. Som straff fick jag, när hon släpptes ned i buren igen, inte höra något på ca 5 minuter på antikrundan då hon konstant gnagde på ett hus. Eller som husse kallar det, de handikappanpassar bostaden för ålderdomen!

Målat sidostycken och det som skall bli ett skjul!

Sneak peak på del till tillbyggnaden

Efter långdragna förhandlingar med fyra marsvin om bredder, höjder och material så har äntligen ett förslag tagits fram till en påbyggnad av övervåningen och byggnationen har nu dragit igång. Det som försenat bygget något var frågan om vilken bredd på rampen till övervåningen som Doris omfångsrika bakdel kräver. Efter utprovning och en del sura miner från Doris (som fortfarande hävdar att hon bara har kraftig benstomme) har en bra bredd tagits fram. Som material har marsvinen valt ekparkett till botten, mörk laminatskiva som vägg samt två ovala fönster som skall täckas med PVC-plast. Ett slott (skjul, mattes anmärkning) skall även byggas.
Nedan ses en liten glimt av rampen!

Mission (almost) completed

I förrgår gjorde jag (under ständiga suckar från husse) en stor golvbur, ca 3 meter lång och 1 meter bred. Detta är vääldigt stort i en lägenhet på 59 kvm. Det är just nu omöjligt att tända lampan i ett av fönstren, vattna blommor i samma fönster är bara att glömma och husse kan inte titta ut genom balkongdörren utan att slå i kompostgallret under diverse svordomar. Efter att Alvin lärt känna omgivningen tillsammans med Doris släpptes så alla ihop igår i golvhagen. Doris blir alldeles till sig över att få träffa sina gamla polare! Hedvig som verkar vara den mest negativt inställda till Alvin gör några utfall mot Alvin men han säger faktiskt emot några gånger. Dessutom sa husse att Alvin muckade gräl några gånger. Förmodligen vill Hedvig ta ut sin ilska över sin svåra barndom på någon annan, Hon hade ju en rätt tuff start med Doris och Daisy. Pratade lite allvar med henne igår, men hon var svår att övertala.
Bestämde mig för att låta dem gå ute i golvburen hela natten och säkrade alla tänkbara rymningshål så nu är det säkrare än Kumla! Doris är ju den som letar hål att rymma ut genom eller ställen där man kan putta upp en öppning, men att flytta på husses hantel är svårt för en limpa på 1200 gram. Kvällen flöt på och det verkar inte vara några problem, Alvin springer runt och äter, utforskar tunnlar och rör! Har planerat att de får gå kvar på det stora utrymmet till imorgon så får de flytta upp i ordinarie buren imorgon.

Doris kom och beklagade sig till mig i tisdags. Husse hade haft människovänner hemma och hon hade hört att de sa att marsvin var meningslösa djur, att de inte går att ha dem till något. Försökte förklara att de säkert inte visste vad de pratade om. Jag menar, utan er så skulle vi knappt ha någon tvätt, ha alldeles för mycket utrymme i garderober och kyl och våra armar skulle förtvina om vi inte fick bära spån och hö! Det värsta av allt var att husse hade hållit med i dessa fräcka anklagelser. Lovade Doris att konfrontera husse eftersom han ofta gullar med dem när ingen av hans machokompisar ser. Tröstade Doris med lite gurka så var det hela glömt.

Alvins urinvägsinfektion verkar ha avklingat, några dagar kvar på antibiotika!

Alvin och Doris dejtar på golvet

Här hemma går det med stormsteg framåt för Alvin. Alla tips från Irene (mitt orakel) har gett resultat. Hon har peppat mig då jag nästan givit upp och givit råd om hur jag skall gå tillväga. Idag har Doris och Alvin golvtid. Alvin har tidigare suttit som förstenad på golv och verkat undra "vad ska man göra nu"? Men i dag är det andra bullar. Alvin utforskar den stora golvhagen och smakar glatt på all inredning. Han och Doris har blivit vänner även om Alvin fortfarande inte bestämmer. Jag är så glad, nästan tårögd och har en overklighetskänsla över att Alvin kommit så långt! Doris stjäl fortfarande gärna mat från Alvin då han äter lite långsammare, han har ju aldrig behövt konkurrera om maten. Han har också börjat gilla torkade ärter vilket troligen är Doris förtjänst eftersom hon är galen i dem. Nedan följer lite bilder på golvtiden:

Nu skall sidan om burar skapas!

Adressändring

Till folkbokföringen (så att gurka och alla andra viktiga saker kommer till rätt ställe):
Namn: Alvin
Tidigare adress: Valphage, södra delen av vardagsrummet, bottenplan.
Ny adress: Herrgården, norra delen av vardagsrummet, 1 trappa upp (3 marsvinslängder stående på tå).
Ändring av civilstånd: Sambo med Doris

Namn: Hedvig och Daisy
Tidigare adress: Herrgård, norra delen av vardagsrummet, 1 trappa upp.
Ny adress: Valphage, södra delen av vardagsrummet, bottenplan.
Ändring av civilstånd: Nu i en parrelation.

Ja, som anmälan till folkbokföringen ovan angör så har marsvinen flyttat. Doris har flyttat ihop med Alvin och Daisy och Hedvig har fått flytta till Alvins förra bostad. 
Alvin är fortfarande enormt socialt handikappad. Sitter närmast apatisk när Doris kommer nära. Och till råga på allt är Doris brunstig och är överlycklig över det lilla lammköttet som flyttat in. Dock är Alvin inte lika på... Lite skrik blir det från Alvins håll när Doris närmar sig. Förstår att Alvin kanske är lite skraj, Doris är en halv sorkrumpa längre och ca 300 gram tyngre... Just nu ligger de dock i samma höhög och äter. Återkommer med fler rapporter.

Har ju lärt känna Alvin lite mer nu. Han är oerhört mysig i famnen och vill gärna klättra runt. På öppna ytor såsom golv blir han som förstenad. Han har kanske inte fått möjligheten att gå fritt förut? Älskar ombyggnation i buren då det finns mycket nytt att upptäcka! Dessutom verkar han aldrig ha hoppat upp på hustak och liknande, han ser ganska tafatt ut då jag satte honom på ett och han skulle ta sig ner för egen maskin...

Resistenta bakterier och medicin

Idag ringde så äntligen Alvins veterinär. Har väntat flera dagar och så händer det precis då jag håller på att spola en patients urinkateter... Efter att ha förklarat att Alvin kissat blod sedan i lördags och gått ner i vikt så skulle vi självklart behandla. Odlingssvar hade inte kommit men för att slippa eventuellt köpa fel antibiotika i väntan på odlingssvar så ringde hon till labbet för att höra efter. Hon ringde 10 minuter senare och berättade att nu visste hon vad vi skulle behandla med. Bactrim som är lätt att få i marsvin för att det är i flytande form och luktar och smakar söt banan/vanilj gick inte. Bakterien, en variant av Staphylococcus, är nämligen resistent mot Bactrim (alla djurägare som får djur med UVI, kosta på dem en urinodling!!). Därför blev det Baytril. Enligt henne fanns den inte i flytande form (vilket jag dock vet att den gör fast inte lätt att få tag i) och jag fick välja på tabletter eller komma för att få injektioner (blir långt att åka 14 mil totalt tur och retur). Jag sa att jag var sjuksköterska och skulle nog kunna ge injektioner själv men valde tabletter. Då jag sedan tidigare är farmacevt (japp, efter 3 års högskolestudier och 1 års arbete på apotek sadlade jag om och läste 3 år till till sjuksköterska, snart blir det 1,5 år till för att bli barnmorska) så visste jag att dessa tabletter är små och går utmärkt att krossa. Dessutom skrev hon ut Metacam för smärta, marsvin är väldigt känsliga för smärta! Alvin har ju fått några doser Metacam eftersom Doris har det, men nu slipper han snylta av hennes flaskor.

Tablettkrossare, jättesmidig!

Efter jobbet väckte jag liv i den grå faran och åkte till ett apotek som har extra stort sortiment för djur. Alltid när jag hämtar ut recept till marsvin så brukar personalen alltid kommentera detta. Allt ifrån "Vad är ett marsvin", till "Kan man behandla dessa" osv. Mina kollegor (jag pratade om vad saker kostar hos veterinären) frågar ofta vad ett nytt marsvin kostar... I och för sig lite på skämt men ändå... inte skaffar man väl ett nytt barn bara för det andra blivit besvärligt?! Inte heller skaffar man väl en ny hund för att den blivit sjuk, som går att bota. Och varför inte byta ut hunden, jo de kostar mycket mer pengar än marsvin!!! Vilket är ytterligare argument varför marsvin bör kosta mycket mer att köpa!

207 kronor gick kalaset på vilket jag tycker var överkomligt. Metacam kostar ca 120 och Baytril 87 kronor. Alvin skall dosera (eller han får gapa och svälja) som följande:
Baytril 15 mg, 1 tablett en gång dagligen i 10 dagar. Krossas och slammas upp i vatten.
Metacam 1,5 mg/ml: 0,25 ml 1-2 gånger dagligen
Dessutom kommer han mellan doserna av Baytril att få Proviva, Critical care och Bifolac. Proviva och Boifolac för att få lite goda tarmbakterier eftersom Baytril inte bara slår ut oönskade bakterier utan även de goda bakterierna.

Om ni inte har en tablettkrossare så är den väl värd att investera i om ni skall ge marsvin medicin. Kostar ca 79 kronor. Denna krossar jag både Alvins och Doris mediciner i, så den används flitigt här hemma.

Doris och hennes krämpor

En lördagskväll (javisst, marsvin väljer sina dagar att bli sjuka) i oktober (tror jag) 2010 är marsvinen ute i en golvhage. Plötsligt hör jag Doris pipa, märker att hon inte vill äta och ser lite hängig ut. Ringer Strömsholms jour och funderar vad jag ska göra. Just då var det långa köer så de rekommenderade mig att avvakta. Stödmata och observera. Jag sov väl inte så himla bra den natten och på söndagsmorgon var hon oförändrad. Ringde Strömsholm igen och fick då komma in. Väl där, tillsammans med husse, är vi till vår glädje helt ensamma i väntrummet. Receptionisten säger att det endast är en hund inne och undersöks sedan är det vi!!! Woho, vilken service tänkte jag.. Efter 1 timme har vi inte kommit in, efter ytterligare en stund börjar det trilla in en mängd patienter. En katt som inte kunde hålla sig undan vägen utan blivit påkörd, en hund som ätit något olämpligt, en hund som haft kramper, ytterligare en katt som gjort sig illa samt andra som jag inte pratade med och vet därmed inte varför de var där. Men men tänkte jag, jag stod ju långt fram i kön så det måste ju bli min tur snart. Ett marsvin som inte äter och har gulgröna diareér måste ju vara urakut! En efter en får de andra djuren komma in. Kvar sitter jag, husse ger upp och åker hem en stund, jag är hungrig och Doris äter en liten bit gurka. Efter ca 6 timmar kommer en djursjukvårdare ut och vill känna på Doris för att bedöma hur akut det är. "Nej, men buken är mjuk så det är inget jätteakut". "Nej, men hon äter inte och har diarée kontrar jag" utan att få något gehör. Ytterligare timmar går, jag tänker fula tankar om påkörda katter och haltande hundar. När klockan blir 19:30 (suttit där i ca 10 timmar) är jag på väg till receptionen för att säga tack för mig och att jag åker hem. Just då får vi komma in. Får träffa en veterinär som givetvis inte var expert på marsvin. Tar tempen, kolla tänder och tar en rtg, inget fel. Doris får en injektion smärtstillande och lite dropp. Frågar om det inta kan vara urinvägsinfektion men det är det inte säger veterinären utan att ta någon urinsticka eller odling. Hon rekommenderar dock att vi ska lämna in ett bajsprov för parasitprov. Åker hem, 4000 kronor fattigare och ett marsvin som inte är ett dugg bättre än innan. Köpte Critical Care och Fiberplex som jag fick ordination på hur jag skulle ge. Doris lade iallafall en stor diarée på deras röntgenbord. Ha! Dagen efter är det inget bättre. Ringer igen men dom säger att jag bör söka någon annanstans då de inte har någon expert på marsvin samt har fullt... Jag har inte mycket till övers för denna klinik längre... Ringer till en annan veterinär som har fullt men hänvisar till Köping. Jag och Doris sätter oss i bilen och åker 3 mil till. Denna veterinär tycker att avföringsprov är onödigt, Doris får mer smärtstillande och vi far hem.

Doris blir inget bättre och jag ringer till kliniken där Marianne jobbar. Hur jag tipsades om denna kommer jag inte ihåg men evigt tacksam är jag. Vi får en tid dagen efter. Doris och jag sätter oss åter i bilen och åker 6 mil. Där tas en urinodling. Pga extremt god uppfostran kissar inte Doris i famnen, kissar endast i buren och säger till när hon behöver få komma ner. Nu tvingades hon sitta kissnödig i en rondskål, får urindrivande. Till slut får Marianne klämma it några droppar urin. Väl nere i buren kissar älsklingen floder...
Doris sätts in på antibiotika för urinvägsinfektion. Odlingen visade senare att det var en urinvägsinfektion. Doris problem återkommer dock efter någon vecka, hon verkar ha ont när hon bajsade. Nytt besök till Marianne Tornvall med rtg. Ingenting syns på denna rtg men Doris sätts in på Metacam dagligen (0,2 ml av Metacam 1,5 mg/ml). Marianne erbjuder att föra upp en kamera i rumpan på Doris men vi avvaktar. Doris smärta försvinner och hon mår bra.
Vid ett nytt besök efter ett halvår (hälsokontroll på grund av att hon står på Metacam) tas lever- och njurprover samt en ny rtg. Efter någon minut kallar Marianne ut mig till rtgdatorn. Hon visar en sten ca 0,5x1 cm stor. Troligen är det denna som gjort ont hela tiden men den syntes inte på första rtg. Den går inte att operera då den sitter fast i blåsväggen. Doris får recept på Metacam med många uttag. Marianne varnar för att om blodproverna är dåliga så är risken att hon inte hänger med så länge till. Nervös väntan på prover men de var ok.
Väl hemma läser jag på om Eurologist samt Allrodin som "Huvudet bland molnen" gett sitt marsvin mot urinsten med god effekt. Efter att ha läst på och rådfrågat personen bakom försäljningssidan beställer jag hem Lysium (som är för stenar över 1 cm), Eurologist (som är för mindre stenar samt grus) samt Allrodin. Börjar att ge Doris Lysium i 3 månader, kommer sedan övergå till Eurologist. Allrodin får hon hela tiden.
Detta äter Doris just nu:
Lysium, 1 tablett 2 gånger dagligen
Allrodin, 0,5 mg 3 gånger dagligen
Metacam, 0,1-0,2 ml dagligen
I april-maj ska vi på återbesök med ny rtg så får vi se vad som har hänt!

Oj vilket långt inlägg, och kanske svårt att hänga med men det var så länge sedan vissa saker händer. Det absolut viktigaste, Doris mår bra! Äter och frodas och har inte ont!!!

Och på den sjunde dagen vilade dom...

Det här med att vila, jag har tre experter på det här hemma. Jag tror att bilder säger mer än ord...

Imorgon blir det ett samtal till Mälaren Smådjursklinik. Alvin har gått på vita handdukar hela helgen och alla kisspölar är orange/röda och han fortsätter att kvida när han kissar. Vi kan nog inte vänta på odlingssvaret så vi får se vad hon säger imorgon. Annars börjar Alvin att ta för sig mer. Han är fortfarande mesig i kontakten med mina flickor men han är supermysig att ha i famnen. Han lägger sig och vilar med nosen mot min mage!! Han äter gärna i famnen vilket är ett bra tecken. Alvins tillfälliga bur på 100x50 cm gjorde att han mest satt stilla. Denna är nu utbytt mot en vaplhage med diameter strax över 100 cm! Kanske borde bloggen nu heta "I två hörn av vardagsrummet"... Han har rört sig mycket mer och utforskar den nya världen. Helst ligger han i höhögen och tuggar vilket matte uppskattar då han behöver lägga på sig lite.

Idag har det gått 17 dagar efter Alvins kastrering. Tror jag väntar 11 dagar till innan han får gå med EN hona. De flesta rekommenderar 3-4 veckor innan hopsättning. Jag vill absolut inte utsätta mina flickor för dräktighet, de är ju inte purunga direkt!! Fast i och för sig har jag svårt att tro att Alvin får komma till just nu.. Han verkar stå lågt i kurs hos flicksorkar just nu. Måste också fundera på vem som är mest lämpad att få lära Alvin hur ett marsvin skall uppföra sig..

Alvin hos veterinär Marianne Tornvall

Alvin och jag packade in oss i bilen kl 8 imorse och klockan 9 var vi framme, det var rejält halt på vägarna idag! När vi kommer in står Marianne i receptionen och tar emot oss. Jag gillar verkligen att detta är en liten klinik, känns personlig och välkomnande. Vi får komma in på ett rum direkt där jag får berätta om Alvin. Alvin sköter sig exemplariskt till en början. Tänderna kollas, jag talar om att jag klippt dem en gång. Att fila är ju det bästa och sedan sa hon att tänder som varit långa eller sneda kan behöva slipas några gånger innan de blir ordentligt bra. Kindtänderna som jag var mest nervös över såg bra ut! Sedan känner hon på Alvins urinblåsa och där ömmar han. Jag gillar att hon är ärlig och säger att det tyvärr kan vara urinsten och hon föreslår en röntgen. Absolut tycker jag, sedan säger hon också att en operation troligen inte går försäkringen då den är relativt ny. Det spelar ingen roll säger jag. Efter 1 minut hämtas Alvin till röntgen och efter 1 minut kommer han tillbaka. Nu börjar väntan på att få besked. Jag kikar ut genom det runda fönstret där man kan se in till datorn som tar emot rtgbilderna. Den är först svart men sedan börjar en bild av en väldigt "avklädd" Alvin att målas upp. Ser en stor mörk fläck på platsen för urinblåsan och det känns bra men det blir en lång väntan, (säkert 3 minuter) med Alvin under min tröja, innan Marianne kommer in och berättar att det inte var någon sten. Å så skönt!!! Marianne blir lika ärligt glad hon! Hon funderar om vi ska ta en urinodling och jag säger ja innan hon tänkt klart. Har vi åkt ända hit så ska det göras ordentligt!! Sagt och gjort, han sätts i en rondskål för att få kissa. Påminner Marianne att inte heller denna lilla kille kissar i famnen på mig och kommer troligen (likt mina andra marsvin) inte att kissa frivilligt i denna rondskål. Alvin får lite vätskedrivande i nacken (aj!) och han sätts tillbaka i rondskålen. Ingenting händer på 5 minuter. Marianne tittar in och säger att vi avvaktar ett tag till. Hon skojar och säger att oftast kissar de så fort hon vänder ryggen till men tydligen inte mina marsvin. Efter en stund kissar han och jag går ut och säger till Marianne. En urinsticka tas där man ev kan se lite blod men det är ytterst lite. En odling tas och svar väntas nästa vecka. Då Alvin mår bra och ännu inte skriker i högan sky vid vattenkastning så kommer vi överens om att avvakta med antibiotika till odlingssvar. Om han blir sämre eller skriker högt när han kissar skall jag ringa. Vi pratar lite om Doris som är en regelbunden patient hos Marianne innan besöket är slut. Mer om detta i ett annat inlägg!
Alvin får återgå till transportburen och vi går ut till receptionen för att betala. Han får vänta på en kökssoffa medan jag får papper av Marianne. Plötsligt börjar han prata högljutt och alla fyra i personalen kommer och kikar och vi skrattar och pratar lite. "Jo jag har fyra hemma, en chirpar faktiskt!!" Alvin fortsätter prata och vi far hemmåt. Igår kurrade Alvin från sin bur varje gång sambon lade ett äggskal på en tallrik :)

Hur är det då med ananasjuice mot urinvägsinfektion? Enligt Marianne så är det en myt. Det har ingen effekt och marsvin skall inte dricka juice.

Det är dyrt att vara marsvin och sjuk. Turligt nog så har jag haft försäkringen tillräckligt länge för att den skall gälla för akuta sjukdomar. Några droppar urindrivande kostar 90 kronor!! En urinodling 750 och en urinsticka 180. Men, priser spelar ingen roll, Alvin är viktigast. Dessutom är jag så glad att en duktig marsvinsveterinär finns inom rimligt avstånd. Jag kommer att få ersättning för 75 % av beloppet minus självrisk på 700 kronor (= 1540). 75% av detta är ca 1100 kronor! Alltså får jag ur egen ficka betala ca 1100 kr.
Funderar på, om det nu visar sig vara en urinvägsinfektion, att ta kontakt med kliniken som kastrerade honom och ordinerade ananasjuice. Besvären var ju desamma då + att det luktade hemskt illa... Eller dagens ris.

Tankar inför morgondagen

Imorgon bitti (okristligt tidigt på en ledig dag!) styr jag och Alvin (nåja, jag styr och Alvin sitter bredvid och håller i sig med tassarna i kurvorna) bilen mot Sigtuna och Marianne Tornvall. Jag har beställt en hälsoundersökning för att se hur Alvin mår. Han har ju inte ätit det bästa i sina dagar ur ett marsvinsägarperspektiv. Dessutom kvider han när han bajsar, har inte hittat impacted rectum. Hoppas inte det är någon urinsten eller liknande... Detta har pågått sedan kastreringen men är osäker om det förekom innan då han inte bodde hos mig så länge innan det heligaste rycktes från honom. Imorse vägde han 975 gram. Han känns lite benig men vi får väl se, kanske har han bara blivit av med pelletsfettet? Idag fick han äpple vilket han uppskattade. Snart blir det en liten mysstund!
Rapport om besöket kommer imorgon!