Förra helgen tyckte jag att Hedvig var mer stillasittande än vanligt. Kom fram för att äta och få gottis men i övrigt var det något som inte stämde.. Måndagen för drygt en vecka sedan upptäcker jag att hon piper när hon kissar och det kommer blod i urinen. Urinvägsinfektion? Urinsten? Hoppas såklart på det första alternativet men urinen luktar inte illa så det känns inte så troligt..
Morgonen efter ringer jag veterinären så snart dem öppnar och får en tid 13.30. Vågen visar minus 120 gram men jag hade sett henne äta samma morgon.. Hedvig röntgas och en sten stor som en ärta får jag se på skärmen. Avlivning eller operation är alternativen jag får. Operation bokades till tisdag en vecka senare mest för att jag var ledig då men samma kväll när vi kommit hem äter hon ingenting längre, trots metacam i maxdos är det hjärtskärande att höra när hon kissar, och hon kissar ofta. Stödmatning var 3:e timme inleds. Onsdag morgon ringer jag kliniken igen och förklarar att hon inte äter längre och hör om de kan operera tidigare. De har egentligen fullt på torsdagen men skall klämma in Hedvig. Stödmatningen fortsätter, jag går till jobbet och min sambo tar över matningen. Ganska roligt att höra han berätta hur Hedvig beter sig när han skall mata. Den lilla sorken blir stor och olydig!!! Jag själv drabbas av förkylning och natten med stömatning blev dubbelt så jobbigt med en förkylning.
Operationsdagen kommer, stödmatar Hedvig innan jag överlämnar henne till kliniken och åker hem för att vänta. 10 timmar senare, kl 18, får jag hämta henne. En ny röntgen hade visat en liten liten sten i urinröret, troligen den som gett den mesta smärtan när hon kissat. Denna kan inte opereras bort utan den måste Hedvig själv kissa ut. Dessutom sågs mycket gaser på röntgen så hon skall få Minifom mot detta.
 |
| Här är stenen som Hedvig hade, ca 5 mm lång och ca 3 mm bred. |
Det var en trasa som kom till mig i transportburen, röd av blod i rumpan trots att de nyss tvättat av henne. Ingen som helst gnista i ögonen. Tar iallafall emot Critical Care innan vi vänder bilen hemåt. Hemma är hon åter knallröd av blod på rumpan (vit päls + blod= ser riktigt läskigt ut). Det är dock normalt att de kissar blod ett par dagar efter operationen. Stödmatningen var tredje timme fortsätter eftersom hon inte äter något själv. Vid 01:30 hade hon fortfarande inte bajsat vilket gjorde mig lite nervös, men vid 05 låg ett helt gäng med härliga pluttar i myspåsen! Under fredagen äter hon tveksamt några tuggor paprika och isbergssallad men inget mer. Lördag är jag åter på jobbet och husse fortsätter med stödmatning. Hon äter lite morot själv också men inget hö. Critical care och näringsdryck för människor tar hon emot. Jag plockar även lite gräs som hon gärna äter. Söndag morgon är jag dödstrött och undrar hur länge jag skall orka.. Jag skall jobba igen så husse fortsätter mata och ringer mig sedan på jobbet och talar om att hon äter gärna mycket gräs men ännu inget hö. Söndag kväll innan jag går och lägger mig ser jag att hon äter hö, hon har även börjat röra sig mer i buren, tidigare har hon bara legat still. Går upp en gång under natten men då sitter hon och knaprar hö så jag kan gå och sova igen. Måndag morgon möts jag av en pigg Hedvig som tigger och vill ha frukost!! Vi har klarat det!!
Inatt har jag sovit första hela natten efter 5 dygns oavbruten stödmatning, underbart!
Efter operationen hade Hedvig minskat till ca 875 gram och igår kväll hade hon redan ökat till 915 gram!
 |
| Såhär såg det ut igår kväll. Detta är den Hedvig vi är vana att se! |
Nu får hon börja äta örtmediciner för att försöka förebygga nya stenar. Och stenen i urinröret har hon troligen redan kissat ut för hon kissar utan smärta nu!
