Såhär bor vi!!

Knäppte lite nya bilder på buren (egentligen gillar jag inte ordet bur då jag inte upplever att de sitter i bur, men bostad låter också konstigt, hage kanske...) efter dagens städning. Varje dag efter städning möblerar jag om så de får nytt att upptäcka. Bubbel och Hedvig gör gärna några popcornhopp då!

Välkommen hem till mig och mina damer!!

Städning klar, överblivna hus får vänta till en annan dag då möbleringen byts dagligen för ökad stimulering!

En vecka efter operationen....

.... ser man stor skillnad på Daisys spenar. Hon har heller inte visat brunstbeteende de senaste dagarna. Hon är glad och tillfreds. Spenarna är fortfarande lite krustiga och jag smörjer dem dagligen, de verkar även vara lite ömma då hon inte vill att jag skall hålla på med dem.

I´m sexy and I know it!!

Lägger här upp en jämförelsebild. Till vänster spenarna innan operationen och till höger en vecka efter!

De har blivit mycket mindre!!!

Dagen efter

Jag somnade igår till ljudet av en hötuggande Daisy. Hade ställt klockan två gånger under natten men hon åt själv så jag behövde inte stödmatas. I morse flyttade hon tillbaka till flocken och går där nu som vanligt och tuggar hö. Tror inte hon har ont, ställde sig nyss på bakbenen för att tvätta ansiktet med båda framtassarna. Hon skall ha smärtstillande 2 gånger dagligen 4-5 dagar. Bubbel blev glad när Daisy kom tillbaka, han uppvaktar henne med lite rumpkurr.

I morse såg jag detta i "isolerings"-buren. Nu kunde jag andas ut, magen är verkligen igång!

Daisy opererad

Igår förberedda jag denna lilla bostad inför eftervården:

En kartong med höga kanter så kan jag bara slänga den sedan. Handduk och så fleece på toppen. Under filten finns ett hus och en höhög. En varm och skön mysrulle är ett måste! Denna står i vårt sovrum så jag har lite koll och hon får lugn och ro. Elementet avger skön värme.

I morse styrde jag och Daisy mot Mälaren Smådjursklinik redan 06.30 då det under gårdagkvällen var dåligt väglag. Vi kom fram precis till öppningsdags. Daisy är en ganska blyg sork som är skygg även om hon blivit tryggare med tiden. Därför var jag rädd att hon skulle bli väldigt stressad av att åka iväg ensam. Men väl i bilen börjar hon äta gurka så jag slappnade av. Jag for sedan hemåt och till skolan och hoppades att telefonen INTE skulle ringa under dagen.
Det gjorde den inte heller, kl 16 styr jag bilen mot Märsta igen och kl 17:15 får jag träffa Daisy. Hon hade varit en mycket enkel patient, det som skulle tas bort (äggstockar och livmoder) låg väldigt enkelt till och hon hade legat mycket stabilt i narkosen. Hon hade cystor på båda äggstockarna. När jag kom hade hon också precis bajsat. Hon såg ganska pigg ut, satte henne i mitt knä för att stödmata, hon kissar direkt ner min jacka...
Hon bajsar igen och tar villigt emot critical care. Sedan far vi hemåt, med påfyllt förråd av Critical Care med smak av äpple och banan. I bilen hör jag att hon tuggar hö i transportburen = lycka!!!.

Tröttheten slog till på vägen hem... mörkt och jag påbörjade 5:e timmen i bilen för dagen. Å så mycket värme på för Daisys skull. Men hem kom vi och Daisy installeras i kartongbostaden. Doris får hälsa på några minuter för att visa Daisy att hon är hemma. Besöket fick dock inte bli långvarigt då matvraket Doris satt som fastnaglad vid pelletsskålen...

Daisy kikar sig omkring och börjar sedan smaka på bostaden, kartong är gott! Sedan går hon in i huset och börjar faktisk äta hö. Kommer ha koll under kvällen och natten och stödmata vid behov. Metacam skall hon få mot smärtan.

Så här ser hon ut nu, två rakade områden på var sida av ryggen.

Veterinärbesök

Idag var Doris på kontroll efter juldagens händelser. På röntgen konstaterades som misstänkt att hon har grus/mineraler som veterinären kallade det. Hon är ordinerad extra vätska (Hurra säger Doris, gurka varje dag) och Metacam vid behov. Berättade för Marianne att jag klämde ut en "propp" med efterföljande kiss, det trodde hon var livräddande för Doris då. När Doris togs iväg för röntgen hör jag efter någon minut ett mycket upprört marsvin som skriker att det här är INTE OKEJ.. Förstod ju att det var Doris och tydligen hade hon protesterat rejält mot att bli lagd på sidan på röntgenbordet.

Daisy fick visa upp sina krustiga och ganska så rejält förstorade och svullna spenar. Berättade också att hon tenderar att visa brunstbeteende mer och mer frekvent och hon kurrar och vickar rumpa dagligen nuförtiden. En hasselnötsstor cysta hittades på ena sidan, fick själv känna på den. Nu blev det ett dilemma. Daisy är 5,5 år men i mycket god kondition enligt veterinären och det håller jag med om. Hjärtat låter bra och hon är i god fysisk form. Tänk om hon lever till 8-9 år? Skall hon då gå med dessa symtom som sannolikt kommer förvärras, operera henne eller låta henne leva tills symtomen blir för jobbiga? Alltid en risk att operera marsvin och den blir ju inte mindre ju äldre de blir. Alla kommer inte tycka att jag tar ett bra beslut, utsätta ett marsvin för en operation. Men jag litar på veterinärens omdöme och jag vill att Daisy skall må bra. Marianne kastrerar ju med flanksnitt och söver med gas så hon har de bästa förutsättningarna för att det skall gå bra. Går det dåligt under narkosen så får hon fortsätta sova och springa mot regnbågsbron där Alvin väntar.. Funderar över om detta är ärftligt... Doris och Daisy är ju kullsyskon. Hedvig kommer mer stor sannolikhet från samma ställe och de kan ju då mycket väl vara släkt....Vi fick tid redan på torsdag för operation. Håll tummarna!

Krustiga och svullna spenar.

Update: Doris

Doris mår bra, har börjat ge henne Allrodin igen och Eurologist står hon ju på sen tidigare. Metacam får hon också tills vi varit hos veterinären för kontroll.
Den 13 januari fick vi tid så då far vi mot Märsta för kontroll.

Daisy, min mest "osynliga" sork, blyg och mild som inte gör några hyss eller är sjuk skall följa med på hälsokontroll. Hon har svullna spenar som är lite krustiga så hon har säkert cystor. Inget håravfall men förlängd brunst så bäst att kolla upp.

Hedvig fortsätter med sina hyss och nu har hon minsann lärt Bubbel också. Hedvig har fått den fula ovanan att slicka på fönstren i buren. Hennes lilla tunga gör små spår som inte blir så snyggt. Idag vänder jag mig om i soffan för att be henne sluta (det låter ju också, när tänderna slår emot) och ser då till min förvåning att Hedvig sover.. Det är Bubbel som börjat.. Suck...